LIVSKÄLLOR

 

Läsa för livet

 

När du söker insikter på livets väg är du inte ensam, utan befinner dig i en gemenskap som gemensamt söker insikter på livets väg. Här finns en rik tradition med källor att ösa ur för livet, men meningen är inte att läsa många utan att botanisera sig fram till det som passar en själv. Filosofen Seneca skrev: "Alltför många böcker splittrar. Läs därför alltid de beprövade författarna; får du någon gång lust att gå till andra, återvänd då till dem du läste tidigare!" Nedan listas sådant som kan ge fortsatt livsvägledning. Listan avser inte alls att vara fullständig, utan är enbart ett försök att hjälpa olika individer i olika omständigheter i läsningens övning. Strävan har varit att avgränsa till relevanta, relativt lättlästa verk, företrädesvis på svenska. Källorna skall givetvis läsas kritiskt.

Livskällorna är indelade i kort och gott om filosofisk livsvägledning;  generell hjälp att börja förhålla sig till livsfrågor; känslornas och viljans övningsområden; omdömets övningsområde; levnadsövningar i allmänhet och i synnerhet dagbok och meditation; människosyn i allmänhet. Under fliken Livsvägledning finner du material om samtalsprofessionen filosofisk praktik som kan vidga förståelsen av vad existentiella och etiska samtal kan innebära.

Kort och gott

För den som önskar korta och goda smakprov på filosofisk livsvägledning, kan följande vara lämpliga introduktioner och inplaceringar av Dialogikos samtalspraktik i ett sammanhang:

 

Inna Sevelius “Jaget som projekt.” Modern filosofi årg. 2, nr. 2 (2015): 54-59. – Kort artikel om filosofi som självkännedom genom dialogens, dagboksskrivandets och självrannsakans övningar. Författaren drar paralleller mellan senantikens filosofer och den moderne filosofen Michel Foucault. PDF-fil med tidskriftens vederbörliga tillstånd för enskilt bruk, finns här.

Seneca Om livets korthet (flera översättningar och utgåvor). – Denne antike filosof argumenterar att livet inte är kort för den som älskar visdom, eftersom vi kan genom läsningen av andra visdomsälskare ingå i den gemensamma undersökningen av det goda livet och levernet. Den här lilla boken är ofta bunden tillsammans med den lilla boken Om livslycka, där Seneca menar att sann lycka är att leva dygdigt genom att praktisera filosofi.


”Om Filosofisk Praxis,” radioprogrammet Filosofiska Rummet, Sveriges Radio P1, den 4 juni 2006. – Ett avsnitt där två norska praktiker intervjuas om vad det kan innebära att tala om livet tillsammans med en filosof. Du finner programmet här.


“Samtalens plass i et menneskeliv: Anders Lindseth i samtale med Helge Svare.” Samtiden, 3 (2002): 114-123. – En kort och vacker artikel om samtalets plats i människans liv. PDF-fil med författarens vederbörliga tillstånd för enskilt bruk, finns här.

 

Tidskriften Nod intervjuade Sebastian Rehnman om filosofisk livsvägledning i nr. 1 2018. PDF-fil med tidskriftens vederbörliga tillstånd för enskilt bruk, finns här.

 

Svenska sällskapet för filosofisk praxis intervjuade 2017 Sebastian Rehnman här.


Börja förhålla sig till livsfrågor

Det kan kännas lite ovant, ja, rentav obekvämt att ta tag i sina livsfrågor. Kanske kan de följande verken vara till generell hjälp:

 

Baggett, David, och Shawn Klein, red. Harry Potter and philosophy: if Aristotle ran Hogwarts. Chicago, Ill.: Open Court, 2004. – Har du ryckts med i den spännande berättelsen om Harry Potter? Då har du också mött många av ”de stora frågorna”. I den här boken analyserar sjutton filosofer insikter för livet som trollkarl, häxa och mugglare.

Bassham, Gregory, och Eric Bronson, red.  The Hobbit and philosophy: for when you've lost your dwarves, your wizard, and your way. New York: John Wiley & Sons, 2012. – Hobbiten är en mycket uppskattad roman och den rymmer levnadsvisdom som filosoferna i den här antologin utvecklar. Kapitlen handlar t.ex. om Bilbos karaktärsdaning, vandringens meditation, och det goda livet.

Bassham, Gregory, och Eric Bronson, red. The Lord of the rings and philosophy: one book to rule them all. Chicago: Open Court, 2003. – Trilogin Ringarnas herre hör till världens mest uppskattade böcker och rymmer levnadsvisdom som filosoferna i den här antologin utvecklar. Den innehåller t.ex. kapitel om val och moral, dygd och last, lyckosökande, och hopp.

Berthoud, Ella, och Susan Elderkin. The novel cure: an A to Z of literary remedies. Edinburgh: Canongate, 2013. – Det här är inte en bok med filosofisk livsvägledning, utan skönlitterära tips för bearbetning av existentiella och etiska frågeställningar. Författarinnorna är biblioterapeuter och har gjort en omfattande sammanställning av romaner som kan hjälpa oss att artikulera våra egna utmaningar på livets väg. De intervjuas i Svenska Dagbladet den 22 mars 2017. Se också deras motsvarande bok för barn och ungdomar (nedan).

Berthoud, Ella, och Susan Elderkin. The story cure: an A-Z of books to keep kids happy, healthy and wise. Edinburgh: Canongate, 2016. – Det här är inte en bok med filosofisk livsvägledning, utan en handbok för vuxna som vill hjälpa barn att hantera sina utmaningar på livets väg med hjälp av berättelser. Se också deras motsvarande bok för vuxna (ovan).

Buber, Martin. Jag och du. Övs. Margit och Curt Norell. Stockholm: Bonnier,1962, 1923. – I den här klassikern hävdar Buber att människan kan förhålla sig till ett subjekt antingen såsom ett ”det” eller såsom ett ”du”. Det senare förhållandet är grundläggande, eftersom människan blir först ett ”jag” i förhållande till ett ”du” och detta sker genom språket. Uppmärksamhet till denna språkliga samhörighet kan fördjupa vår självkännedom och gemenskap i dialogen.

 

Cooper, John M. Pursuits of wisdom: Six ways of life in ancient philosophy from Socrates to Plotinus: Princeton University Press, 2012. – Cooper försök leda en bred läsekrets in i att leva filosofiskt. Utgångspunkten är antikens filosofi, eftersom den till skillnad från modern filosofi söker utarbeta en helhetsförståelse av livet som skall utövas. Att leva filosofiskt är att leva utifrån och i enlighet med en genomtänkt helhetsförståelse av livet: att vara motiverad och motiverande av sitt vishetssökande. Kapitel 2 är en fin introduktion till Platons sokratiska förebild, som visar att vishetssökandet dels består av ständiga dialoger om livsfrågor, dels av att stadigt söka praktisera dygd i vardagslivets alla omständigheter.

 

De Botton, Alain. Filosofins tröst. Övs. Nille Lindgren. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2001. – Enligt De Botton kan vi i vardagen söka tröst hos Sokrates för impopularitet, hos Epikuros för fattigdom, hos Seneca för frustration, hos Montaigne för otillräcklighet, hos Schopenhauer för olycklig kärlek och hos Nietzsche för övriga svårigheter.

De Botton, Alain. Statusstress. Övs. Nille Lindgren. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2004. – Denna bok kan kanske vara till hjälp för att få perspektiv på livet. Enligt en utbredd västerländsk uppfattning är det viktigaste i livet att få individuellt erkännande för prestationer och konsumtion, för jobb och statusprylar. De Botton försöker motarbeta statusstress med filosofi, politik, religion, bohemisk livstil och konst, som strategier för att skilja mellan det viktiga och oviktiga i livet samt för att identifiera rätt mål och medel i livet.

Gaarder, Jostein Sofies värld – Det här är en spännande roman med en brevväxling om filosofins historia. Filosofin framställs dock inte praktisk och livsnära, men boken kan tjäna som en orientering.

Gaare, Jørgen, och Øystein Sjaastad. Harry Potter: en filosofisk trollmann. Oslo: Arneberg, 2006. – Här får du hjälp att ta tag i bokseriens många frågor om makt, rättfärdighet, sanning, bedrägeri, vänskap, döden, ja, livet.

Harris, Ted, och Ann Lagerström. Konsten att leva innerligt: existentialism för den moderna människan. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2008. – Hjälpsam bok om att börja leva ett mer uppmärksamt och reflekterat liv med hjälp av den danske filosofen Søren Kierkegaard. Till tolkningen av Kierkegaard behöver den kompletteras, men den stimulerar till att söka och leva i enlighet med livets mening.

Kenny, Anthony. Västerlandets filosofi. Övs. Jim Jakobsson. Stockholm: Thales, 2009. – Läsvärd, välskriven, och gedigen framställning av en av vår tids främsta filosofihistoriker.

Marinucci, Mimi, red. Jane Austen and philosophy Lanham, MD: Rowman & Littlefield, 2017. – Jane Austen skrev flera fantastiska romaner som innehåller många insikter om det goda livet, om förhållandet mellan förnuft och känsla, om dygder och laster, och om vänskap och gemenskap. I den här antologin analyserar filosofer dessa temata.

Phillips, Christopher. Kafé Sokrates: filosofi på ett nytt sätt. Stockholm: Forum, 2003. Övs. Fredrik Sjögren. – Författaren delar många vackra erfarenheter om att förhålla sig dialogiskt till livsfrågorna och därigenom komma till större självkännedom. Det filosofihistoriska materialet behöver kompletteras hos t.ex. Kenny (se ovan).

Phillips, Dewi Zephaniah. Filosofi – en presentation: skepticismens utmaning. Göteborg: Daidalos, 2000. – En enkel och intagande introduktionsbok om hur modern skepticism hotar samtalet om människan, etiken, estetiken och religionen, men också om hur vi kan bevara samtalet med hjälp av Wittgensteins återupptäckter.

 
Känslornas och viljans övningsområden

Under fliken Fördjupning skisserades tre övningsområden för levnadsfärdigheter eller dygder. För att förvärva färdigheter på livets väg behöver vi en god förståelse av vad det innebär. Här följer lästips för två av dessa, nämligen känslornas och viljeyttringarnas övningsområden:

Annas, Julia. Intelligent Virtue. Oxford: Oxford University Press, 2011. – En liten pärla som argumenterar att dygder förvärvas och utövas liksom praktiska färdigheter förvärvas och utövas i trädgården eller vid pianot. Sådan kunnighet i livet gör oss lyckliga.

Anscombe, Elizabeth. “Modern moralfilosofi.” I Moralfilosofiska essäer, red. Joel Backström och Göran Torrkulla, s. 42-67. Stockholm: Thales, 2001. – Med den här uppsatsen från 1958 förändrade Anscombe den nutida etiska diskussionen. Hon argumenterar att många moderna filosofer begår ett stort misstag när de försöker redogöra för vad som är rätt och fel i termer av laggivning. Hon menar att vi skall omfatta det goda livet med den fylligare termen dygd istället för att försöka förstå etik i termer av plikter, konsekvenser eller samhällskontrakt.

Aristoteles. Den nikomachiska etiken. Övs. Mårten Ringbom. Stockholm: Natur och kultur, 1967. – Fundamental bok om det goda livet skriven av ett antikt universalgeni. För att nå den lycka som är socialt självförverkligande (eudaimonia) behöver vi vägledas av balanserade känslor och kunniga tankesätt, så att vi gör välövervägda val. För detta behöver vi tillägna och tillvänja oss de hållningar hos vår karaktär och vårt förstånd som kallas ”dygder.” Boken innehåller också viktiga avsnitt om vänskap, bra och dålig självkärlek och vishetens roll för lyckan. (Den svenska översättningen kunde vara bättre. En fin norsk översättning kom 2013.)

Aristoteles. Politiken. Övs. Karin Blomqvist. Partille: Åström, 1993; 2:a uppl. 2003 utan grekisk text. – Det här är andra delen av Aristoteles redogörelse för hur en människa skall leva väl och hur samhället skall organiseras för att göra det goda livet möjligt. (Första delen är Den nikomachiska etiken.) Hjälpsam inledning och kommentar av översättaren.

Aristoteles. Retoriken. Övs. Johanna Akujärvi. 2 uppl. Ödåkra: Retorikförlaget, 2012. – Aristoteles mest detaljerade analys av ett dussintal känslor finns i bok/kapitel 2 och de diskuteras i anslutning till karaktärsdaningen. Mycket tänkvärt om än litet torrt.

Aronsson, Peter, red. Dygder som drivkraft och föredöme. Stockholm: City University Press, 2001. – Författarna till den här antologin är eniga om att kardinaldygdernas gyllene medelvägar är oundgängliga för ett gott vardagsliv. Bokens första del behandlar vad dygd är med avseende på tanke, känsla, karaktär och gemenskap. Den andra delen visar på dygderna i vardagskonsumtionen, arbetslivet och föreningslivet. Den tredje delen fördjupar dygdbegreppet i förhållande till tolerans, historia, solidaritet och framtid.

Aspers, Patrik, och Emil Uddhammar, red. Framtidens dygder: om etik i praktiken. Stockholm: City University Press, 1999. – Tvärvetenskapligt projekt med tolv uppsatser som förenas i uppfattningen att dygd är betydelsefullt för vår nutid och framtid. Bokens tre delar behandlar dygdens natur, uppkomst och slag, från filosofiska, sociologiska, politiska och ekonomiska perspektiv.

Beauvoir, Simone de. För en tvetydighetens moral. Övs. Mats Rosengren. Göteborg: Daidalos, 1992. – Här utvecklas vikten av att ta ansvar för vår egen och andras frihet i den tvetydiga situation som är det mänskliga livet. Beauvoirs tvetydighet består i att hennes leverne tyvärr motsade hennes lära, men vi kan eftersträva den senare snarare än det förra.

Bergström, Lars. Grundbok i värdeteori. 2:a upplagan. Stockholm: Thales, 1992. – Den som önskar fördjupa sig i hur känslornas värdeomdömen (se Solomon eller Svare nedan) kan vara sanna, kan finna klarhet i kap. 5 och 6 av den här boken. Kap. 7 klargör och upplöser några av värderelativismens förvirringar.

Buber, Martin. Människans väg enligt den chassidiska läran. Övs. Monica Engström. Stockholm: Bonnier, 1964, 1960. – Liten skrift om att finna och förverkliga sig själv med andra. Chassidismen var eller är en judisk rörelse som framhäver gudskunskapen i det vardagliga, men boken kan läsas med behållning även av den som inte delar den livsförståelsen.

Cicero, Marcus Tullius. Om pligterna. Övs. J. O. Lindfors. 2 utg. Lund: Berglings förlag, 1858. – Titeln är lite missvisande, eftersom boken är utformad som ett brev från den romerske filosofen till sonen Marcus med praktisk rådgivning om hur vi bör uppföra oss på livets väg. T.ex. innehåller s. 45-52  en fin betraktelse om att vara sig själv genom att på ett passande sätt förverkliga sin mänskliga natur i en gemenskap. Boken analyserar också moraliska dilemma genom att från fall till fall försöka finna en rimlig lösning genom jämförelse med andra liknande fall. ”Den sammanfattar en lång erfarenhet av själavård.” (Pierre Hadot) Den svenska översättningen är tyvärr ålderdomlig, men nyare översättningar finns på andra språk.

Cicero, Marcus Tullius. Om ålderdom och Om vänskap. Övs. Tore Janson.  Stockholm: Natur & kultur, 1968. – I dessa två stilfulla dialoger vägleder Cicero oss att tänka och känna inför två oundgängliga temata, nämligen ålderdom och vänskap. Givetvis är en del av råden tidsbundna, men även de kan ge perspektiv på ens egna omständigheter och tjäna till omprövning av livserfarenheter och relationer.

Cicero, Marcus Tullius. Samtal i Tusculum. Övs. Ebbe Linde. 2 bd. Stockholm: Forum, 1970. – Ett stilistiskt mästerverk med dialoger om döden, smärta, sorg, grämelse, oro, dygd och lycka.

Cottingham, John. Philosophy and the good life: reason and the passions in Greek, Cartesian, and psychoanalytic ethics. Cambridge: Cambridge University Press, 1998. – Cottingham utmanar filosofer och psykologer att ta filosofihistoriens anspråk på allvar, nämligen att en systematisk undersökning av den mänskliga naturen kan förmå oss att leva väl. Han undersöker likheter och olikheter i redogörelsen för tankar och känslor hos Platon, Aristoteles, stoiker, epikuréer, Descartes och Jung.

Epiktetos. Handbok i livets konst. Övs. Anders Håkansson. Bakhåll, 2007. – Den här grekiske filosofen kombinerar kraftfull pedagogik med etisk klarsyn. Boken är en förkortning och förenkling av hans Samtal (se nedan), och saknar därför bitvis nödvändiga nyanser, men kan ge en första inledning till filosofisk livsvägledning. Att boken finns i flera svenska översättningar vittnar om dess betydelse. (Den kanske mest lättillgängliga är här ovan anförd och den finns även som gratis e-bok vid vissa bibliotek. Gottfried Grünewalds översättning har parallell grekisk text (Göteborg: Åström, 1984). En äldre svensk översättning ingår i Alf Ahlberg, red., De filosofiska mästerverken: romerska och senantika tänkare. Stockholm: Bonniers, 1932.)

Epiktetos. Samtal. – Livsvägledningen är här mycket mer nyanserad och hjälpsam än i Handbok. Boken finns tyvärr inte översatt till svenska. En lättillgänglig utgåva med grekisk text och tillförlitlig engelsk översättning är Epictetus The discourses, the Manual, and Fragments. Övs. W. A. Oldfather. Cambridge, MS: Harvard University Press, 1925.

Foot, Philippa “Dygder och laster” i Vad är moraliskt rätt?, red. Henrik Ahlenius. Övs. Pia Nykänen. Stockholm: Thales, 2004. – Inflytelserik uppsats från 1978 av en av vår tids viktigaste moralfilosofer och medgrundare av hjälporganisationen Oxfam. Hon utvecklar här vad dygd innebär och eftersträvar samstämmig terminologi. (Tyvärr har översättaren onödigt importerat ett språkproblem. På nutida engelska saknas en god motsvarighet till grekiskans "phronesis", latinets "prudentia" och svenskans ”klokhet,” så Foot använder ”practical wisdom” motvilligt pga att uttrycket kan leda till en sammanblandning med namnet på en annan dygd, nämligen ”vishet.” Den förvirringen behöver vi inte importera till svenska eftersom vi har både ”klokhet” och ”vishet.”)

Heidegger, Martin. Vara och tid. Övs. Jim Jakobsson. Göteborg: Daidalos, 2013. – I den här klassikern från 1927 försöker den tyske filosofen först förstå den mänskliga tillvaron som helhet utifrån vardagserfarenheten, och därefter döden, tiden, historien och ”varats mening.” Den hjälper att "göra sin existens genomskinlig för sig själv". Översättaren avslutar sin bragd med en hjälpsam efterskrift.

Hughes, Gerard J. The Routledge guidebook to Aristotle's Nicomachean ethics. 2 uppl. London/New York: Routledge, 2013. – Lättläst och fördjupande handbok till Aristoteles klassiker om det goda livet.

Irvine, William B. A guide to the good life: the ancient art of Stoic joy. Oxford: Oxford University Press, 2009. – Irvine skrev den här boken mot bakgrund av att han började tvivla det utbredda förgivetantagandet att det yttersta målet i livet är rikedom, status och njutning. Tillsammans med läsaren dryftar han: Om vi inte kan benämna varför vi ytterst lever, så riskerar vi att leva illa, och om vi inte har ett program för hur vi skall nå vårt mål, riskerar vi att missa det. För att undvika att vi kastar bort våra liv behöver vi uppsöka en livsfilosof som kan hjälpa oss att tänka igenom våra livsmål och rangordna dem. Irvine menar att antikens stoiker ger nutidsmänniskan bäst livsvägledning. ”Mitt mål är att sätta den här filosofin i arbete i mitt liv och att uppmuntra andra att sätta den i arbete i deras liv.” Boken innehåller praktiska levnadsövningar och konkreta levnadsråd. Irvines syn på känslor behöver dock kompletteras med annat material, eftersom hans indelning i positiva och negativa känslor sammanblandar vad som är negativt respektive positivt med avseende på objektet, subjektet och etiken, och dessutom kan vrede, fruktan och sorg  vara mer intelligenta och tjäna det goda livet mer än vad Irvine medger.

Kierkegaard, Søren. Antingen – eller: ett livsfragment. Övs. Stefan Borg. 2 bd. Guldsmedshyttan: Nimrod, 2002. – Med djup moralpsykologisk insikt  skildrar den danske filosofen två livsåskådningar, nämligen att antingen leva för den estetiska njutningens skull eller för det etiska godas skull.

MacIntyre, Alasdair. After Virtue: A Study in Moral Theory. 3 uppl. Notre Dame, Indiana: University of Notre Dame Press, 2007. – Kanske en av vår tids mest inflytelserika böcker om hur vi skall leva. MacIntyre argumenterar att moralen i vår del av världen befinner sig i en djup teoretisk och praktisk kris, eftersom det inte längre finns en gemensam förståelse av det goda livet. Istället finns det en utbredd uppfattning att värderingar inte kan vara sanna och den politiska liberalismen hyllar detta som individuell frihet. MacIntyre menar att vi behöver återupptäcka att det mänskliga goda består i att förverkliga sig själv i en gemenskap. Individen befinner sig från början i en gemenskap och endast genom att praktisera dygder går det att uppnå sitt eget och andras goda.

Macintyre, Alasdair. Dependent Rational Animals: Why Human Beings Need the Virtues. Chicago: Open Court, 1999. – MacIntyres kanske mognare bok utgår från vår sårbarhet och vårt beroende av andra. För att kunna resonera självständigt behöver vi öva hållningar hos våra drifter i en gemenskap som tar hand om unga, gamla och sjuka.

Marcus Aurelius. Självbetraktelser. Övs. Ellen Wester och Vera Silverstolpe. Stockholm: Forum, 1967. – Kejsar-filosofens meditationer är ett imponerande exempel på att leva uppmärksamt. I första kapitlet sätter han in sig själv i sitt sammanhang genom att öva tacksamhet mot alla som gjort honom gott och varit föredömen för honom. I de följande kapitlen övar han sin uppmärksamhet till sina attraktioner, aversioner och viljeyttringar, så att han kan praktisera kardinaldygderna. För det ändamålet formulerar han upprepat konkreta grundsatser för minnet, så att han kan leva för egentlig lycka. Detta kan inspirera eget dagboksskrivande och leverne. Den svenska översättningen är lite ålderdomlig; andra språk har nyare översättningar. (En äldre svensk översättning ingår i Alf Ahlberg, red., De filosofiska mästerverken: romerska och senantika tänkare. Stockholm, Bonniers, 1932.)

Müller, Anselm Winfried. Was taugt die Tugend? Elemente einer Ethik des guten Lebens. Stuttgart: Kohlhammer, 1998. – Författaren förenar Aristoteles och Wittgenstein i ett argument för att endast dygderna duger för ett (verkligt) gott liv. Innehåller bl.a. två kapitel om att kultivera sitt förnuft och sina känslor.

Möller, Göran. Moralens nycklar: en bok om dygder. Skellefteå: Norma, 2003. – En liten svensk inledning till vad dygd är, hur vi tillägnar oss goda karaktärsdrag, hur de förhåller sig till våra sociala sammanhang och det goda livet.

Nussbaum, Martha Craven. Främja förmågor: en modell för mänsklig utveckling. Övs. Emeli André. Stockholm: Karneval, 2013. – Inledning till att globalt bedöma livskvalitet i termer av förverkligade mänskliga färdigheter istället för i termer av bruttonationalprodukten. Stimulerande läsning i en tid präglad av jakt på ekonomisk tillväxt och vinst. Boken utmanar oss att inte missuppfatta pengar som livsmålet utan att uppfatta dem som ett medel för det goda livet. (Förlagans ”capabilities” torde översättas ”färdigheter” snarare än ”förmågor” eftersom det inte rör sig om medfödda anlag utan om förvärvade skickligheter.)

Nussbaum, Martha C. The Therapy of Desire: Theory and Practice in Hellenistic Ethics. Princeton, N.J.: Princeton University Press, 2009. – Utförlig genomgång av den antika filosofins bearbetning av och vägledning kring känslor. Viktig utvärdering av den stoiska uppfattningen av känslor. (Sammanfattning i hennes “Précis of The Therapy of Desire.” Philosophy and Phenomenological Research 59, nr. 3 (1999): 785-786.)

Nussbaum, Martha C. Upheavals of Thought: the Intelligence of Emotions. Cambridge: Cambridge University Press, 2001. – Känslor är enligt Nussbaum tankens omvälvningar. Boken redogör för känslornas roll i ett gott liv och hur känslorna hänger ihop med vad som är ett gott liv. Nussbaum argumentar att mänskliga känslor är värdeomdömen om vad som är betydelsefullt för oss och att dessa värdeomdömen kan vara sanna eller falska. De tankemässiga känslorna och de känslomässiga tankarna utgår från våra mer eller mindre medvetna mål i livet – stora såväl som små mål. Genom att förstå hur våra känslor, tankar och mål hänger samman kan vi förstå oss själva och det goda livet bättre. Här visar författaren också hur gemenskapen, litteraturen och konsten kan kultivera våra känslors mångfald och djup. (Sammanfattning: “Précis of Upheavals of Thought.” Philosophy and Phenomenological Research 68, nr. 2 (2004): 443-449.)

Pakaluk, Michael. Aristotle’s Nicomachean ethics: an introduction. Cambridge: Cambridge University Press, 2005. – En klar, lättillgänglig och insiktsfull handbok. Innehåller t.ex. praktiska råd för läsningen s. 38-44.

 

Peterson, Christopher, och Martin E. P. Seligman. Character Strengths and Virtues: A Handbook and Classification. Washington, D.C./Oxford: American Psychological Association/Oxford University Press, 2004. – I denna ”sundhetsmanual” kallas karaktärsstyrkor och dygder helt enkelt för ”psykisk hälsa.” Framställningen kunde dock vara begreppsligt klarare och betydelsen hos ”dygd” är bitvis så försvagad att lite vägledning erbjuds.

 

Platon Dialoger. 6 band. Övs. Jan Stolpe. Stockholm: Atlantis, 2001-2009. – Stilistiska mästerverk som utgör förebilder för filosofisk livsvägledning och som fortsatt kan ge vägledning. I t.ex. dialogen Sokrates försvarstal samtalar Sokrates om att ett liv som inte ställer granskande frågor inte är värt att leva för människan, så att envar behöver ha omsorg om sig själv genom ”uppmärksamhet och tanke om sanning och klokhet för att fullända sitt liv”. Den korta Laches handlar om modets dygd. Filebos är en dialog som dryftar om sinnlig njutning är meningen med livet eller inte, och om hur måttlighet kan övas. Lysis handlar om vänskap, Charmides om måttlighet, Den mindre Hippias om lögn, Den större Hippias om det fina. I Theaitetos framställer sig Sokrates som en barnmorska som förlöser tankefoster hos sina samtalspartner medan de diskuterar vad kunskap är. Gästabudet undersöker kärleken. Staten handlar bl.a. om samhällets organisation och kardinaldygderna.

Plutarchos. Levnadsråd, översatt av Sven-Tage Teodorsson,. Stockholm: Atlantis, 2015. – Äntligen har vi fått denne antike moralfilosof översatt till svenska. I denna guldgruva ingår t.ex. småskrifterna "Hur man märker att man gör framsteg i dygd", "Om att behärska vreden", "Hur man bevarar sinnesfrid", "Kan dygd läras ut?", "Avund och hat", m. fl. Plutarchos är ett viktigt komplement till exempelvis Seneca på känslornas område.

Sandel, Michael J. Vad som inte kan köpas för pengar: marknadens moraliska gränser. Övs. Henrik Gundenäs. Göteborg: Daidalos, 2014. – Författaren argumenterar för att den ekonomiskt effektiva marknadsekonomin behöver begränsas moraliskt och politiskt, så att vi inte berövar oss det goda livet.

Sartre, Jean-Paul. Etik. Övs. Frans Storr-Hansen. København: Rhodos, 1986. – Här framhäver Sartre att den mänskliga existensen bör kännetecknas av spontan generositet och hjälp till andra, samt motstånd mot våld och egoism. Han vänder sig mot pliktetiken och förankrar istället moralen i ens mål om det goda livet.

Sartre, Jean-Paul. Skiss till en känsloteori. Övs. Rickard Gimdal. Göteborg: Daidalos, 1992. – I den här lilla skriften argumenterar Sartre för att känslor är vårt sätt att ”vara-i-världen” och vårt försök att ”förändra världen.” Boken innehåller viktig kritik av både Sigmund Freuds och William James populära teorier om känslor. Sartres uppfattning att känslor är ”prereflexiva” tolkas förmodligen bäst som ”hållningar.”

Segelberg, Ivar. “Glädjens intentionalitet.” I Svensk filosofi från Rydelius till Hedenius: texter från tre århundraden, red. Henrik Lagerlund, 233-236. Stockholm: Thales, 1999, 1951. – Klar liten analys att mänsklig glädje hänger samman med övertygelser och inte kan reduceras till ”kemikaliska substanser.”

Seneca, Lucius Annaeus. Breven till Lucilius. Övs. Magnus Wistrand. Göteborg: Daidalos, 2018. – Fiktiva brev om hur filosofin hjälper oss att leva väl på livets väg. T.ex. beskriver Seneca i brev 108 hur han i sin ungdom närmade sig filosofin och hur han fortsätter med den i sin ålderdom: ”vad vi hör av filosoferna och läser hos dem ska vi använda för att nå ett lyckligare liv.”

Solomon, Robert C. True To Our Feelings: What Our Emotions Are Really Telling Us. Oxford: Oxford University Press, 2007. – Solomon forskade hela sitt liv på känslor och ger oss här ett mycket viktigt bidrag för att förstå våra känslor. Han bejakar att känslornas neurologi är relevant men blir simplistisk och reduktionistisk om den påstås vara hela sanningen om våra känslor. Solomon argumenterar att känslor har med det moraliskt goda livet att göra, och då behöver vi färdigheter för att identifiera, hantera och utveckla emotionell intelligens och integritet. Vi lever livet genom våra känslor och då behöver vi leva väl med våra känslor.

Svare, Helge. Livsmestring: om å finne seg til rette i verden. Oslo: Pax, 2010. – Fundamental bok för att bättre bemästra livet skriven av en fin mentor. Han beskriver känslorna som kungsvägen till självkännedom och redogör för hur känslor kan vara intelligenta, rationella och moraliska. Boken innehåller övningar som hjälper oss att identifiera hur våra känslor hänger samman med stora och små livsmål, samspelet mellan kropp och själ, vårt förhållande till gemenskaper, omständigheter och historia. I korthet, en fin bok för arbete med känslor. (E-bok tillgänglig från Amazon, medan tryckt utgåva kan finnas på antikvariat.)

Syse, Henrik. Måtehold i grådighetens tid. Oslo: Cappelen Damm, 2009.  – Tänkvärd bok om att öva måttlighet i ett girigt samhälle. Skriven under förra finanskrisen och fortsatt relevant.

Syse, Henrik. Veier til et godt liv: filosofiske tanker om hverdagslivets etikk. Oslo: Aschehoug, 2005. – Enkel och praktisk inledning till etik.

Thomas av Aquino. Summa theologiae: a concise translation. Övs. och red. Timothy McDermott. London: Eyre and Spottiswoode, 1989. – Denna kan tyckas felplacerad på en filosofisk hemsida, men filosofen Philippa Foot anmärker: ”Jag anser att Summa theologica utgör en av de bästa källorna vi har för moralfilosofin, och dessutom att Sankt Thomas etiska skrifter är lika användbara för ateisten som för katoliken eller någon annan kristet troende.” Dessutom var Thomas av Aquino en så god teolog att han menade att vi inte vet vad vi pratar om när vi använder ”Gud.” I den här utgåvan har översättaren lyckats med bragden att omvandla de ymniga medeltida disputationerna till flytande nutidsprosa. Trots att omfånget bara är en sjättedel av förlagan är innehållet rättvisande. Våra livsförmågor, levnadsfärdigheter, hållningar och dygder behandlas först och främst på s. 176-275 och s. 328-441 i den här utgåvan.

Thomas av Aquino. Disputed questions on the virtues. Övs. E. M. Atkins, Cambridge Texts in the History of Philosophy. Cambridge: Cambridge University Press, 2005. – Den som önskar läsa hur denne framstående etiker disputerade på medeltiden, kan med fördel läsa denna bok. Även om genren kan vara obekant och utmanande, så är avsnitten med hans egna gensvar mycket klargörande. (Thomas Williams inledning är tyvärr förvirrad och förvirrande, eftersom han felaktigt förmodar att ”naturlig lag” och ”naturrätt” skulle vara centrala uttryck för Aquino när nyckelordet i disputationerna alldeles uppenbart är ”dygd.”)

Tillich, Paul. Modet att vara till. Övs. Alf Ahlberg. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur, 1977. – Hur har människor försökt komma till rätta med ångesten inför tillvaron? Efter en historisk översikt försöker Tillich besvara frågan i termer av modet att vara delaktig, modet att vara sig själv och modet att acceptera att jag är accepterad.

Vetlesen, Arne Johan. Hva er etikk. Oslo: Universitetsforlaget, 2007. – Trevligt tankeväckande inledning till hur våra värderingar påverkar och påverkas av vilka vi och vad samhället är. Författaren utmanar förgivetantaganden om lögn, självförverkligande, plikt, tillit och tolerans samt vårt ansvar för miljön.

Wang, Stephen. Aquinas and Sartre: On Freedom, Personal Identity, and the Possibility of Happiness. Washington, D.C.: CUA Press, 2009. – Spännande avhandling som visar kontinuiteten mellan en av den aristoteliska traditionens främsta uttolkare och en framstående existentialist.

 
Omdömets övningsområde

Ovan skisserades tre övningsområden för levnadsfärdigheter. För att förvärva färdigheter på livets väg behöver vi en god förståelse av vad det innebär. Här följer verk som kan hjälpa en bit på vägen för det tredje övningsområdet, nämligen det goda omdömets område. Dock är det svårt att finna riktigt så livsnära verk som är önskvärt.

Achenbach, Gerd B. Lebenskönnerschaft. Freiburg: Herder, 2001. – Författaren räknas som grundaren av den nutida rörelsen för filosofisk praktik. Den här boken handlar om att med livskännedom, klokhet och vishet dana livet till lycka.

 

Andersson, Jan, och Mats Furberg. Språk och påverkan: om argumentationens semantik. 8 uppl. Lund: Thales, 1984. – En lätttillgänglig inledning till att förhålla sig kritiskt till informationsflödet vi möter.

Anundi, Andreas, och C. J. Åkerberg. Skeptikerskolan: handbok i kritiskt tänkande. Stockholm: Forum, 2010. – Boken kan vara en praktisk inledning till att öva sin uppmärksamhet på sina egna och andras tankefel samt ett oförhastat omdöme trots att författarna sammanblandar “skeptisk” med “kritisk” eller “omdömesgill” .

Aristoteles. Om sofistiska vederläggningar. Övs. Börje Bydén. Stockholm: Thales, 2000. – Klassiker om att bevara sig från tankefel hos oss själva och andra.

Aspelin, Gunnar. Lärobok i logik. 5:e upplagan. Stockholm: Almqvist & Wiksell/Geber, 1961. – Åldrad men ”still going strong” för att öva klarhet om begrepp, omdöme och slutledning.

Björnsson, Gunnar, Ulrik Kihlbom, och Anders Ullholm. Argumentationsanalys: färdigheter för kritiskt tänkande. 2:a upplagan. Stockholm: Natur och Kultur, 2009. – Den här boken innehåller teoretisk och praktisk handledning i att tänka kritiskt och självständigt. Visserligen är den inriktad på texter, men färdigheterna kan överföras till att öva uppmärksamhet till vilka tankar och känslor som uppkommer hos oss i vårt handlande.

Engel, S. Morris. With Good Reason: An Introduction to Informal Fallacies. 5 uppl. New York: St. Martin's Press, 1994. – En underhållande handbok med många skämtteckningar och övningar kring de tankefel som kallas ”felslut.”

Gadamer, Hans-Georg, Sanning och metod: i urval. Göteborg: Daidalos, 1997. Övs. Arne Melberg. – Den här boken handlar om att tolka mänskliga aktiviteter generellt, men avsnittet om frågans företräde framför svaret är fundamentalt för att öva öppen uppmärksamhet (s. 173-181).

Hacker, P. M. S. The Intellectual Powers: A Study of Human Nature. Chichester: Wiley-Blackwell, 2013. – Det här är det andra av tre band med en filosofisk redogörelse för vad människan är. Inledningen klargör huruvida medvetande, intentionalitet eller språkbruk kännetecknar oss. Första delen behandlar vad kunskap och tro är, skillnaden mellan varseblivning och förnimmelse, samt vad minne är. Andra delen analyserar tänkandets och föreställningens förmågor.

Kierkegaard, Søren. Avslutande ovetenskaplig efterskrift. Övs. Stefan Borg. 2 bd. Guldsmedshyttan: Nimrod, 1999. – Här driver bl.a. Kierkegaard vad det innebär att leva fullt mänskligt, nämligen att innerligt och subjektivt söka sanningen med oändlig lidelse.

 

Plutarchos. Om sinnesfrid. Övs. av Sven-Tage Teodorsson, ingår i Levnadsråd. Stockholm: Atlantis, 2015. – En litet guldgruva! Sinnesro innebär enligt Plutarchos att vara vid gott mod, väl till sinnes eller förnöjd pga lovvärda aktiviteter trots oönskade omständigheter. Det är inte passiv inåtvändhet eller oberörd känslolöshet, utan ”sinnesro” hänger samman med ”samvetsfrid” och motsatsord är ”missmod,” ”missnöje” och ”svårmod.” Han visar att vi kan bevara god sinnesstämning genom att dana och öva våra känslor med grundsatser och resonemang, och att stadigt rikta uppmärksamheten till goda minnen, erfarenheter och förväntningar framför dåliga.

Tindale, Christopher W. Fallacies and argument appraisal. Cambridge: Cambridge University Press, 2007. – Utförligare inledning till vad och hur vi gör när vi förhastat drar felaktiga slutsatser.

 
Levnadsövningar i allmänhet

Ovan skisserades hur övning kan ge färdighet även till våra tankar, känslor och viljeyttringar. Utökad förståelse av levnadsövningarna kan t.ex. inhämtas från följande verk:


Buzaré, Elen. Stoic Spiritual Exercises. Morrisville, NC: Lulu, 2011. –  Kan vara en första inledning till levnadsövningarna. Författarinnan sammanställer och tematiserar material från ett flertal antika filosofer, och exemplifierar hur övningarna kan genomföras.

Hadot, Pierre. Philosophy as a Way of Life: Spiritual Exercises from Socrates to Foucault. Övs. Arnold I. Davidson. Oxford: Blackwell, 1995. (Exercices spirituels et philosophie antique. 2 uppl. Paris: Michel, 2002.) – En av vår tids mest inflytelserika filosofihistoriker introducerar levnadsövningar från antikens till vår tids filosofi. Spännande läsning om filosofin som levnadssätt.

Hadot, Pierre, Vad är antikens filosofi? Övs. Jim Jakobsson. Göteborg: Daidalos, 2015, 1995. – Här visar den franske filosofihistorikern utförligare hur filosofin syftar till det goda livet och hur levnadsövningarna främjar detta. Kapitlet om medeltiden behöver kompletteras med t.ex. Kenny (nedan).

Hadot, Pierre. The inner citadel: the meditations of Marcus Aurelius. Övs.  Michael Chase. Cambridge, MS./London: Harvard University Press, 1998. – Fin inledning till Marcus Aurelius, som visar att hans bok Självbetraktelser (se nedan) kan organiseras utifrån Epiktetos tre övningsområden. Kanhända läser Hadot Marcus Aurelius utifrån Sartre snarare än från antikens filosofi.

Hansen, Finn Thorbjørn. At stå i det åbne: dannelse gennem filosofisk undren og nærvær. København: Hans Reitzel, 2008. – I bokens appendix finns tretton övningar för att dana oss till att leva i enlighet med den helhetsförståelse av livet som är oss kär.

Holiday, Ryan, och Stephen Hanselman. The daily stoic: 366 meditations on wisdom, perseverance, and the art of living. New York, New York: Portfolio/Penguin, 2016. – På s. 672-674 citerar författarna centrala passager hos Epiktetos om levnadsövning och uppställer en översiktlig figur för levnadsövningarna. Boken erbjuder dagliga andakter indelade över året på de tre övningsområdena.

Long, A. A. Epictetus: A Stoic and Socratic Guide to Life. Oxford/New York: Clarendon Press, 2002. –  På s. 112-118 kommenterar Long de tre övningsområden som Epiktetos skisserar. Boken ger en god inledning till denne antike filosof och hans nutida relevans.

Long, A. A. Greek models of mind and self. Cambridge, MS/London: Harvard University Press, 2015. – På s. 187-195 finns en förbättrad diskussion än ovanstående bok om skillnaderna mellan drifter, viljeyttringar, föreställningar och försanthållanden i anslutning till levnadsövningarna.

Warburton, Nigel. Philosophy: The Essential Study Guide. London: Routledge, 2004. – Första kapitlet ger hjälpsamma tips om hur vi kan läsa filosofiska texter väl. Goda råd att tillämpa i läsningens övning.

Dagbokens övning

Här är det inte fråga om att protokollföra dagens händelser. I dagboksskrivandet utforskar vi istället framåtblickande eller tillbakablickande våra tankar, känslor, val och upplevelser, som kan hjälpa oss att begripa och bedöma oss själva; helt enkelt ett redskap för fördjupad självkännedom. En dagboksapp i mobilen är ypperlig för att uppmärksamma sina tankar, känslor och viljeyttringar under dagen. Här följer verk som kan vara till hjälp:

Benktson, Benkt-Erik. Siciliansk dagbok: fysiska och metafysiska rön. Lund: Ellerström, 1989. – Under en konvalescenstid på Sicilien för sin reumatism tar Benktson med sig bl.a. filosofen Epiktetos Handbok och nedtecknar sina tankar om livet. Kanske kan denna tankebok bli till inspiration.

Boëthius, Anicius Manlius Severinus. Filosofins tröst. Övs. Bertil Cavallin. Stockholm: Atlantis, 1987. – När den här medeltidsfilosofen blev oskyldigt dömd till döden försökte han skriva sig till förståelse av sig själv och livsfrågorna. Han gör det i dialog med vägviserskan Filosofia. Få av oss kan nå höjderna i Boëthius poesi och prosa, men vi kan följa honom i  strävan efter djup självkännedom.

Buzaré, Elen. Stoic Spiritual Exercises. Morrisville, NC: Lulu, 2011. –  På s. 23-25 finns ett gott urval ur Marcus Aurelius Självbetraktelser (se nedan) och anvisningar hur den boken kan användas som modell för att komma igång med ett existentiellt och etiskt dagboksskrivande.

Epiktetos Samtal (se ovan). I t.ex. 1.1.25; 2.18.12-14; 3.13; 3.24.103, och 4.6.34-35 finns uppslag med med frågor för rannsakan och dagboksskrivande.

Foucault, Michel. “L’écriture de soi.” Corps écrit 5 (1983): 3-23. Dansk översättning: ”At skrive seg selv” av Niels Brügger och Orla Vigsø i Foucaults masker, red. Niels Brügger, Knut Ove Eliassen och Jens Erik Kristensen (Aarhus: Spartacus, 1995), s. 187-199. – Mot slutet av sitt liv blev den här franske filosofen alltmer intresserad av dagboksskrivandets egenomsorg. Här visar han hur den antika praktiken att skriva sig själv kan lära oss levnadskonst.

Seneca, Lucius Annaeus. Breven till Lucilius. Övs. Magnus Wistrand. Göteborg: Daidalos, 2018 – Kanske brev 28 och 83 kan vara ett exempel för att komma igång med en existentiell och etisk dagbok.

Pascal, Blaise. Tankar. Övs. Sven Stolpe. 2 bd. Stockholm: Forum, 1957. – Mot slutet av 1600-talet skrev det här universalgeniet ner sina klara tankar för självdistans. Sedan de först utgavs har de motiverat andra att plita ner sig själva.

Marcus Aurelius. Självbetraktelser. Övs. Ellen Wester och Vera Silverstolpe. Stockholm: Forum, 1967. – Denna dagbok kan här vara till föredömlig hjälp. Kejsar-filosofen försöker ständigt finna nya uttryck som försätter honom på nytt i avgörelsen att leva vaksamt.

Montaigne, Michel de. Essayer. Övs. Jan Stolpe. 3 bd. Stockholm: Atlantis, 2012. – Mot slutet av 1500-talet utforskade Montaigne sig själv genom att skriva ned vad som föll honom in. Det filosofiska materialet är kanske inte så djupt, men tillvägagångssättet är fördjupande.

Shayn, Matilda. ”Dagboken blir psykoterapi” Svenska Dagbladet den 10 augusti 2016. – Det här är sjätte delen av en artikelserie med titeln ”Skrivande som terapi: en serie om att formulera sig själv.” Artikeln intervjuar psykoterapeuten Kathleen Adams (som skrivit böcker om terapeutiskt skrivande) och summerar åtta av hennes fjorton tekniker. Artikeln ger mer än nog för att komma igång med din egen dagbok. Artikeln finns här.

Wittgenstein, Ludwig. Särskilda anmärkningar. Övs. Lars Hertzberg. Lund: Doxa, 1983. – Ett inspirerande urval personliga anteckningar om livet, civilisationen, konsten, vetenskapen och religionen.

Meditationens övning

Marcus Aurelius skriver att många människor söker reträtt på landet, vid havet eller bland bergen, men att reträtten alltid och överallt är tillgänglig i oss. ”Ingenstans kan en människa finna en mer lugn och ostörd reträtt” för meditation över livsföringens grundsatser. Till meditationens övning kanske följande kan vara till hjälp:

Epiktetos. Samtal (Epictetus The discourses. Gr. text och eng. övs. W. A. Oldfather. Cambridge, MS: Harvard University Press, 1925). – I 3.24. 84-103 visar Epiktetos hur levnadsregler kan göras till föremål för meditation.

Purton, Campbell. “Buddhism, Meditation, and 'the Inner World'.” Religious Studies: An International Journal for the Philosophy of Religion 53:2 (2017): 183-197. – Tal och text om meditation kan förege att vi riktar vår uppmärksamhet till en ”inre värld” eller rentav ”vårt inre”. Purton argumenterar att vi då förleds av den cartesianska metafysiken att det finns en ”inre värld” till vilken individen uteslutande har särskild tillgång. Villfarelsen uppstår när vi misstar metaforiskt språkbruket för egentligt språkbruk om vad vi erfar i meditationen. Det ”inre” är helt enkelt den enskildes tankemässiga och känslomässiga gensvar på sina omständigheter, och det språkliga uttrycket för detta gensvar är inget annat än den språkliga formen av gensvaret.

Williams, J. Mark G., och Danny Penman. Din väg till mindfulness: steg för steg i åtta veckor. Övs. Bitte Wallin. Stockholm: Natur & kultur, 2013. – Detta är en handfast och hjälpsam introduktion till meditation med åtta inlästa meditationsövningar. Steg för steg vägleds läsaren till att börja meditera för att motverka stress och nedstämdhet. Dock reducerar ofta författarnas förvirrade och förvirrande språkbruk människan till något de kallar för ”medvetandet” eller ännu värre ”hjärnan”, men det misstar som bäst en del för helheten. De reducerar återkommande vårt vetande till det som är ”mätbart”, men mätning förutsätter redan att vi vet vad det är som vi skall mäta och vad det är att mäta. Återkommande företräder de (oreflekterat) uppfattningen att ingenting kan vara vare sig moraliskt gott eller ont. De sammanblandar förnimmelsens passiva kategori och varseblivningens aktiva kategori, och antar (oreflekterat) den empiristiska hypotesen att känslor är förnimmelser, varför de har nästan ingenting att säga om vad vi kan eller skall göra med våra känslor. Minst hjälpsamt blir det när bekymmer och medkänsla skall utforskas. Eftersom känslor identifieras med förnimmelser, går utforskningen ut på att känna var bekymret och medkänslan kan förnimmas i kroppen. Men förnimmelser ingår inte alla i känslor har och i de som förnimmelser ingår kan inte utforskningen begränsas till dessa, utan måste utsträckas till de värdeomdömen som delvis konstituerar mänskliga känslor. Bokens förståelse hindrar på så vis oss att utveckla emotionell intelligens och integritet. De skriver om existentiella och etiska frågor som om filosofer inte analyserat och redogjort för dessa i tusentals år. I korthet, kan boken vara användbar för att komma igång med meditation men inte för att förstå livet.

Hof, Hans. Bli mer människa. 2:a uppl. Hög: Åsak, 1985. – En utförlig bok om meditationens tekniker av en erfaren praktiker som introducerade zen-meditation i Sverige.

Holiday, Ryan och Hanselman, Stephen (2016). The daily stoic: 366 meditations on wisdom, perseverance, and the art of living. New York/London: Portfolio/Penguin. – Här är en trevlig uppsättning ”dagliga andakter”. Författarna utgår från ett kärnfullt citat från någon antik filosof och tillämpar det kort i vår tid. Passar särskilt bra att ha som e-bok i mobilen för meditativa infall under dagen. Materialet om känslor kompletteras förslagsvis, eftersom författarna tycks omedvetna om både  antika och nutida utvärderingar av stoikernas syn på känslor.

Lee, Ja-Yeon. “Mindfulness Meditation as a Therapeutic Method for Philosophical Counseling.” Philosophical Practice 7. 3 (2012): 1066-1080. – Artikeln visar att de flesta psykologer och psykoterapeuter i västerlandet skiljer "mindfulness" från buddhismens ursprungligen etiska sammanhang pga (det många gånger oreflekterade) antagandet att bara vad som är mätbart är kunskap. Med filosofers vidare kunskapssyn blir inte bara hållningar och etik möjliga, utan också eftersträvansvärt att uppmärksamt utveckla sina förmågor från last till dygd.

Seneca, Lucius Annaeus. Breven till Lucilius. Övs. Magnus Wistrand Göteborg: Daidalos, 2018. – Seneca rekommenderar att meditera över ett ordspråk om dagen i brev 2.4.

 
Visdomens dygd

Sist men inte minst kommer litteraturtips om det goda karaktärsdrag, den grundhållning som givit filosofin sitt namn: visdomssökandet. Det kommer sist för att visdomen tycks ogörbar. Kanske visdom är att raskt, jämt och nöjt svara –  gensvara och ansvara – på tillvarons gåta. Kanhända är det genom att föra vårt liv i förhållande till vårt yttersta ursprung och mål som vi förs, blir förda, till visdom.

Aristoteles Den nikomachiska etiken (många utgåvor). I bok 6, kap. 7, argumenterar Aristoteles att oga taget är den vise inte bara delvis eller i ett avseende vis utan överhuvudtaget vis. Visdomen är det mest fulländade vetandet, som besitter sanningen om de grundläggande principerna för det mest vördnadsbjudande och gudomliga. Det egentliga språkbruket av ”vis” är ”den vise vet att den inte är vis.”


Kierkegaard, Søren. Sjukdomen till döds. Övs. Stefan Borg. Guldsmedshyttan: Nimrod, 1996.

Kierkegaard, Søren. “Hjärtats renhet är att vilja ett: ett tillfällighetstal.” I Uppbyggliga tal i skiljaktig anda, utg. Søren Kierkegaard, 11-152: Nimrod, 2013, 1847.

McClendon/Smith Convictions. Valley Forge: Pennsylvania, 1994. En ateist och en kristen försöker besvara frågan varför mångfalden olika livsvägledande övertygelser så ofta leder till konflikt.
 

Människosyn

Dialogikos samtalspraktik utgår från en s.k. holistisk och antireduktionistisk människosyn, d.v.s. bejakar att människan är den helhet som utgörs av den av intelligensen levandegjorda kroppen, och förnekar att människan begripligt kan sägas vara ”hjärnan” eller ”medvetandet”. Härmed skiljer sig livsvägledning från den reduktionism som är mycket vanlig inom psykologi och psykiatri. Följande källor bidrar till en holistisk människosyn:

Aristoteles. Tre böcker om själen. Övs. Kimmo Järvinen. Göteborg: Daidalos, 1999. – Titeln på den här klassikern är idag missvisande, eftersom Aristoteles betonar betydelselikheten mellan ”själ” (psyché) och ”liv” och att växternas, djurens och människans liv svarar mot varandra, medan människans själ utmärks av den förståelse som levandegör kroppen. På så vis bidrar boken till vår förståelse av vad för slags varelser vi är. Det mänskliga psykets särart förmår oss att bli skäliga varelser, nämligen varelser med skäl att uppfatta, känna och handla.

Bennett, M. R., och P. M. S. Hacker. Philosophical Foundations of Neuroscience. Oxford: Blackwell, 2003. – Den kanske tunga titeln till trots är boken relativt lättläst och erbjuder i del 2 klargörande kapitel om våra förmågor att tänka, känna och vilja. Författarna är neurolog respektive filosof och de argumenterar att mycket av vår tids neurovetenskap är pseudovetenskap pga fundamentala begreppsförvirringar.

Cook, John W. “Människor.” Övs. Göran Torrkulla och Lars Hertzberg. I Essäer om Wittgenstein, red. Lars Hertzberg, 132-173. Stockholm: Thales, 1992, 1969. – Fint bidrag till förståelsen av vad människan är. Cook argumenterar att Wittgenstein hjälper oss att undgå både cartesianismen och behaviorismen.

Hacker, P. M. S. Human Nature: The Categorial Framework. Oxford: Blackwell, 2007. – Det här är första bandet i en omfattande filosofisk redogörelse för vad människan är. Relativt lättläst och mycket klargörande översikt om grundbegreppen för oss själva, våra förmågor och vårt uppförande.

Husserl, Edmund. Fenomenologin och filosofins kris. Övs. Jim Jakobsson och Hans Ruin. Stockholm: Thales, 2002. – En liten skrift som argumenterar mot den moderna naturvetenskapens snäva kunskapsbegrepp och dess reduktion av människan, och för filosofins vidare kunskapsbegrepp och helhetsförståelse av människan.

Kenny, Anthony. The Metaphysics of Mind. Oxford: Oxford University Press, 1989. – En liten guldgruva om vad  människa är. Först demolerar "Sir Tony" tudelningen av materia och medvetande, kropp och själ, som ”Descartes myt.” Sedan argumenterar han att människor är kroppar med säregna psykiska förmågor och hållningar. Boken innehåller viktiga kapitel om självkännedom, förstånd, vilja, känsla och fantasi.

Merleau-Ponty, Maurice. Kroppens fenomenologi. Övs. William Fovet. Göteborg: Daidalos, 1999. – Enligt den här franske filosofen är vi människor förtrogna med världen genom vår kroppslighet redan före vår reflekterade medvetenhet och att vi genom historiska, sociala och språkliga sammanhang måste försöka förstå varandra.

Ryle, Gilbert. “Begreppet själ.” Övs. Mats Furberg. I Filosofin genom tiderna: 1900-talet, red. Konrad Marc-Wogau, 219-250. Stockholm: Bonniers, 1983. – Detta är första kapitlet av författarens mycket betydelsefulla The Concept of Mind (1949). Ryle argumenterar mot ”Descartes’ myt” som är mycket utbredd i västerlandet, nämligen att vårt beteende orsakas av ett osynligt och för andra människor otillgängligt medvetande. Istället visar författaren att våra tankar, känslor och viljeyttringar kommer av hållningar att bete sig på ett visst sätt i en given situation.

Sartre, Jean-Paul. Varat och intet. Övs. Richard Matz. Göteborg: Korpen, 1983. – I den här brett anlagda boken försöker Sartre analysera de karaktäristiska grunddragen i människans tillvaro, nämligen friheten att överskrida det givna genom att förhålla sig till vad som inte är. Men denna frihet inger ångest, som vi kan motsäga och förställa oss inför. Att leva fullt mänskligt är att leva i enlighet med sin frihet.

Sokolowski, Robert. Phenomenology of the Human Person. Cambridge: Cambridge University Press, 2008. – Sokolowski försöker klargöra vad vi är som människor genom att argumentera att vi är involverade i sanning och betonar språkets betydelse för förståndet såväl som kroppens betydelse för handlandet.

Taylor, Charles. The language animal: the full shape of the human linguistic capacity. Cambridge, Massachusetts: The Belknap Press of Harvard University Press, 2016. – I den här boken argumenterar Taylor att språket ger upphov till våra existenssätt både som individer och gemenskaper; det gemensamma språkbruket danar oss som individer.

Wittgenstein, Ludwig. Filosofiska undersökningar. Övs. Anders Wedberg och Lars Hertzberg. Stockholm: Thales, 1992. – Utgiven efter Wittgensteins död 1953, hör boken till en av 1900-talets viktigaste filosofiböcker. Bokens ledmotiv är språkets natur och mening. Ett antal missuppfattningar om såväl språket och dess förhållande till verkligheten som tänkandet utreds för att etablera en rätt förståelse av språket, dess mening och grammatik, av intentionalitet, tänkande och förståelse. Härigenom framkommer inte bara en uppfattning om vad filosofi är, utan också vad vi själva är.

 
 
Vill du veta mer? Ta kontakt

Dialogikos inbjuder dig – enskilt eller i grupp – att samtala om livsfrågor. Kom för att reflektera över ditt liv, dina val, utmaningar, tankar, känslor, drömmar och visioner.