DIALOGFORMER
Individdialog
När du kommer för enskilt samtal är och förblir du huvudpersonen i din livsberättelse. Filosofen anser sig inte förstå dig bättre än du känner dig själv. Det är med andra ord ditt porträtt som samtalet tecknar och påstryker dig inte någon filosof eller teori. Utgångspunkten är att endast du har den situationsbestämda kunskapen om din utmaning, din känsla, din tanke, ditt val och så vidare. Frågor som ”Vad känner jag?”, "Vad uppfattar jag?, "Vad vill jag?", ”Vad är rätt för mig att göra?”, ”Vad betyder relationen för mig?”, ”Vad betyder jobbet för mig?” med mera, kan bara du besvara. Här blir ”Jag känner”, ”Jag uppfattar” eller "Jag vill" skäl för gemensam undran och undersökning. Därför bestämmer du själv både samtalsämnet och målet för dialogen.
Utgångspunkten att du vet mest om ditt liv och kommer att veta mest om ditt liv, uttrycker ett ideal för det enskilda samtalet, nämligen att det är en dialog mellan jämlika parter där den gemensamma undersökningen av ditt samtalsämne är angelägen för bägge. För att uttrycka och uppehålla denna likvärdighet är du inbjuden som ”gäst” och inte inbokad som ”patient,” ”klient,” ”kund,” eller ”konfident.”
I det enskilda samtalet lägger du helt enkelt fram vad du har på hjärtat och får stöd att finna eller sätta ord för vad du uppfattar och känner. Samtalsparternas jämbördighet kommer då först och främst till uttryck i den lyssnande hållning ditt tal möter. Vi försöker förbli i undran, kanske förundran, över vad du berättar och hur du berättar, ja, göra berättelsen så fyllig som du kanske aldrig har hört den förut. Vi utgår från att dina konkreta tankar, känslor och val uttrycker en livstolkning eller vardagsfilosofi som kan undersökas rationellt och emotionellt. Den berättelse som trevar sig fram kan vi kalla för din ”livsväg” och berättelsen kan då liksom en karta bli till ledning i livet. Filosofens bidrag syftar till att du skall kunna vidareutveckla din livsberättelse, kanske omskriva den utifrån sådant du upptäcker eller kanske återberätta den för någon annan. Inspelen hjälper dig t.ex. att upptäcka fler perspektiv, finna nya kontraster, urskilja betydelsenyanser, precisera nyckelord, utvinna handlingsalternativ och värdera slutsatser på livets väg. Ambitionen är att stimulera din reflektionsprocess med framförallt fördjupande men inte ledande frågor. Det är nämligen utrymmet för trevande yttranden och långsamma replikskiften som främjar fördjupad förståelse. Här försöker vi kanske hela tiden pendla mellan det individuella och det universella. Filosofen önskar då inte vara en åskådare till utan en deltagare i din berättelse och det gör det möjligt för oss att utforska det sagda såväl som det osagda. I det sagda framkommer ofta det osagda, och det osagda kan vara det som behöver bli det sagda med hjälp av kloka inspel.
Jämlikheten kommer också till uttryck i att om du så önskar, kan filosofen dela erfarenheter och tankar. Vi är bägge på vandring och kan som likar bidra till varandras förståelse av livet. Din livstolkning kan också sättas i relation till andra filosofer som övat sig i att teoretiskt och praktiskt försöka förstå livet som helhet. Men filosofen är i det enskilda samtalet försiktig med att föreslå vad du bör klarlägga och vilka teorier som kunde vara relevanta för dig. Målet är nämligen att du skall klargöra det särskilda som är sant i din livsberättelse och filosofin blir då blott en möjlig vandringsstav på livets väg. Vår förståelse fördjupas också när det sagda inte tvingas in i ett slutet system, utan samtalet öppet söker sanningen på din livsväg. Därför är det hela tiden du som värderar allt som läggs fram i samtalet.
Målet för det enskilda samtalet är alltså ett så öppet samtal som möjligt där vi söker ny eller fördjupad livsförståelse. Det är nämligen genom det gemensamma språkbruket som vi kan uttrycka vårt förhållande till oss själva, till våra möjligheter, till andra, till vår situation, med mera, och genom detta språkliga förhållande till oss själva får vi frihet. Men det kan vara svårt att förstå meningen hos sina tankar och känslor, eftersom den är beroende av att bemästra det språk i vilket de framträder och vad orden hänvisar till är beroende av ens kroppsliga historia. Genom att samtala om vad som är angeläget för dig får du möjlighet att förhålla dig till och förändra ditt liv, eftersom den goda dialogen kan ge en förståelse som motiverar efter avslutat samtal. På så vis kan dialogen ha terapeutisk verkan och filosofisk livsvägledning vara själavård utan teologiska förtecken.
Gruppdialog
Traditionellt har grupper kommit till filosofer för gemensamt samtal på livets väg. I antiken ledde Sokrates gruppdialoger om frågor som var angelägna för hans medmänniskor och genom filosofins historia har dialogen fortsatt att utvecklas Filosofer har kanske under de sista hundra åren vidareutvecklat dialogen för gemensam undran och undersökning av livsfrågor.
Liknar vi livet vid en väg som vi alla vandrar på, har vi det gemensamt att vi söker finna mål och medel på färden. Denna helhetsförståelse av livet är svår att uppnå utifrån ens egen stämma, men kan främjas av att bli delaktig av flera stämmor. Envar har sin stämma om sanningen på livets väg, men vi kan sträva efter att närma oss en flerstämmig sanning om livet som helhet. Gruppdialogen blir då en övning i att söka lyssna och samtala om vår egen och andras stämmor.
Det gemensamma sökandet efter fördjupad förståelse kräver ett öppet och avsiktligt litet trevande samtal. Här gäller det att inte kämpa för sin egen ståndpunkt, utan att sträva efter en gemensam helhetsförståelse av livet. I detta språkliga samarbete behöver vi lyhört och tålmodigt fundera över hur våra yttranden vidareutvecklar vad som redan har sagts, eftersom det är de långsamma replikskiftena och växlingen mellan att tala och lyssna som främjar gemensam förståelse. Filosofen försöker leda gruppdialogen genom att fördela ordet, bevara fokus och främja skärpa i undersökningen. Den filosofiska skolningen kan eventuellt bidra med fördjupande frågor, medlande meningar, smidiga sammanfattningar, tankeväckande tilltal, preliminära parafraser, preciserande eller provocerande påståenden och så vidare.
Gruppdialogen är alltså inte en teoretisk diskurs utan en praktisk aktivitet. Utifrån vardagserfarenheter söker vi vidgade perspektiv, fördjupade insikter och befrämjat samförstånd genom att skrida från det blott personliga till det genuint gemensamma. Dialogen om de delade vardagserfarenheterna etablerar personlig gemenskap och konkret koncentration hos oss. Med gruppsamtalet övar vi oss såväl individuellt som kollektivt på att skärpa uppmärksamheten inför vår vardag; till att bli klarare över det språkbruk som våra tankar, känslor och viljor uttrycker. Gruppdialogen behöver inte nå ett entydigt och slutgiltigt svar, men nästan alltid ger den vidgade perspektiv, djupare insikter och enighet i oenighet. Eventuellt dryftar en ny gruppdialog samförståndet med samma tillvägagångssätt.
Med andra ord är gruppdialogen ett samarbetsprojekt för ömsesidig reflektion till gemensam insikt i ett angeläget ämne på livets väg. Ingen är vinnare, ingen är förlorare; dialog är inte debatt eller diskussion. Här söker vi undkomma åsiktstvång och tyckandets tyranni, förenklade och förenklande utfall, och söker uppnå frågvishet och svävande frihet, fördjupade och fördjupande inlägg.
Tre slags gruppdialoger
Den här förståelsen av den undersökande eller undrande gemenskapen kommer till uttryck i tre slags gruppdialoger.
Filosofiskt kafé är storgruppsdialog med vägledare. Platsen behöver inte vara ett kafé utan är ofta ett bibliotek, men kan också vara ett hem, en arbetsplats, en skola, ett företag, en institution o.s.v. där envar kan komma och gå. Platsen är inte avgörande, utan sättet ämnet dryftas. Filosofikafé är förmodligen den enklaste formen av gruppdialog för de flesta och en första övning i att genom ens eget och andras tal söka fördjupad förståelse. Det börjar med en nyckelfråga som vi antingen bestämt på förhand eller som vi bestämmer där och då, och samtalet varar vanligtvis en och en halv timma. Filosofens ledning söker etablera en undersökande, ja, undrande gemenskap om någon angelägen livsfråga, för att söka vidgade perspektiv och fördjupad insikt på livets väg.
Sokratisk dialog är smågruppsdialog med vägledare. Deltagarantalet är begränsat till sju-tio stycken. Vanligast är kanske kortversionen på tre-fyra timmar, men sokratisk dialog kan också organiseras för ett par dagars filosofisk reträtt. Oavsett längden är kanske sokratisk dialog den mest utvecklande gruppdialogen för de flesta. Den börjar med en nyckelfråga som vi antingen bestämt på förhand eller som vi bestämmer där och då. Det kan t.ex. vara ”Vad är tålamod?”. Varje deltagare använder sedan ett par minuter till att formulera ett självupplevt exempel som anses besvara frågan, och berättar därefter sin historia för gruppen. När varje deltagare framfört sitt exempel, väljer gruppen en av berättelserna och låter den deltagaren fördjupa sin berättelse. Sedan försöker varje deltagare finna något i berättelsen som mer generellt illustrerar svaret på frågan och gruppen undersöker gemensamt alla dessa poänger. Målet är att envar skall få chans att genom undringsgemenskapen fördjupa sin förståelse av frågeställningen. Dialogen avslutas med att summera och tillämpa vad gruppen har lärt sig av samtalet.
Bohmsk dialog är storgruppsdialog utan vägledare. Här kan deltagarantalet vara upp till 40 stycken, som sitter i ring utan ledare och utan agenda. Storgruppsdialogen kallas “bohmsk” efter den brittiske fysikern David Bohm som under sitt liv ägnade sig åt att utveckla en ny kultur som förde dialog om outtalade antaganden för att nå samförstånd. Hans ideal var gruppdialog varje eller varannan vecka under ett par år, men tiden kan vara betydligt kortare. Det här slaget av gruppdialog ställer höga krav på deltagarnas dialogiska färdigheter för att bli lyckad. Filosofen inleder bara kort om dialogens mål och medel, håller tiden och summerar kanske stundtals, men med avsikten att göra sig själv arbetslös. Istället skall varje deltagare ta ansvar för att outtalade och ofta osammanhängande antaganden blir uttalade och sammanhängande. Om envar väntar med att bedöma och bara beskriver envars åsikter, så blir gruppen för varje deltagare liksom en spegel av ens egna och andras antaganden. Om vi kan begripa envars åsikter, då uppnår vi samförstånd – även om vi är oeniga – och kan oväntat upptäcka sanning.
Rum för gruppdialog
Hemma eller ute
På livets väg önskar vi ofta ett fördjupande samtal. Med en filosofs ledning kan gruppdialogen bli ett medel för att söka ny kunskap och vidgade perspektiv – hemma eller i utelivet. Ja, platsen är inte avgörande, utan sättet ämnet avhandlas på. Samtalsämne avgörs gemensamt från gång till gång. Kanske önskar du inbjuda en filosof att leda ett samtal efter middagen med dina vänner om ”Vad är det goda livet?”
På jobbet
På livets väg förvärvsarbetar vi. Då ingår vi ofta i företag och organisationer som i grunden består av människor. Här ställs vi inför utmaningar om att till exempel föra dialog på arbetsplatsen, värdera kompetenser eller reflektera över etiska frågor – internt såväl som externt. Genom att låta varje deltagare i en personalgrupp dela vardagserfarenheter från verksamheten kan vi dialogiskt sträva efter fördjupad förståelse och vidgade perspektiv. Till exempel kan vi fråga oss ”Vad är god kommunikation?”, ”Hur känns en bra arbetsmiljö?”, ”Vad kännetecknar en god ledare?”, ”Hur främjar vi hållbar utveckling?”, ”Vad är moraliskt riktigt för oss?”, ”Hur bidrar vi till det gemensamma goda i samhället?” och så vidare. Här kan filosofin fördjupa förståelsen av oss själva i våra organisationer och företag, så att de blir reflekterade och reflekterande arbetsplatser.
I vården
När vi blir sjuka, vårdar eller sörjer någon annan ställs vi oss ofta inför stora livsfrågor. Det kan då hjälpa att få yttra sina funderingar med uppmärksamma lyssnare. ”Vad är omsorg?”, ”Vad är en god sjuksköterska?”, ”Vad är en god läkare?”, ”Finns det någon mening i smärta och lidande?”, ”Kan det vara rätt att undanhålla patienter/anhöriga information?”, ”Vad är ett ljust minne?”, och så vidare. Oavsett om vi är vårdnadstagare eller vårdnadshavare kan vi behöva samtala om existentiella och etiska frågor. Här kan gruppdialogen ge stöd.
Med barn och ungdomar
Barn befinner sig tidigt på livets väg och försöker förundrat förstå livet. Vuxna som lyssnar uppmärksamt kan höra att barn liksom vuxna söker svar på stora och fundamentala livsfrågor. Med hjälp av gruppdialogen kan en filosof stärka barns och ungdomars förmåga att tänka över livet. Till exempel "Hur är du när du är glad?" eller "Vad är en vän?". I förskoleåldern orkar vi knappast med ett gruppsamtal i mer än tjugo minuter, medan vi enkelt klarar en timme när vi går på gymnasiet. Gruppdialogen främjar skolmålen tolerans, öppenhet, självständigt och kritiskt tänkande. Samtalsformen stöttar barns och ungdomars frågvisa uppmärksamhet genom att träna färdigheter som är viktiga för alla skolämnen, ja, för livets väg.
Som pensionär
När vi gått en lång bit på livets väg, eller vi rentav närmar oss slutet, ökar också vårt behov av existentiella och etiska samtal. Med åldern har vi fått så mycket livserfarenhet att vi verkligen kan förhålla oss till livet, men samtidigt kan pensionärstillvaron erbjuda utmaningar och ställa livsfrågorna på sin spets. Det kan röra sig om till exempel ”Vad är livskvalité?” ”Vad är sorg?”, ”Vad är förnöjsamhet?”, ”Vad är försoning?”, ”Vad är livserfarenhet?” och så vidare. I föreningar och på bibliotek eller äldreboende kan vi undersöka livsfrågorna i gruppdialoger.
