Vad är hopp?

Att hysa hopp för sig själv, andra och annat tycks viktigt för att leva väl, men det är inte minst svårt när vi oklara över vad vi bör hoppas på och för vilka skäl, hur mycket, på vilka sätt, vid vilka tider, på vilka platser och med vilka. Därför börjar vi dialogen med att bli stilla och låter envar under ett par tysta minuter försöka särskilt minnas ett särskilt tillfälle av hopp. Ty vi är samlade för att praktisera filosofi och det innebär att söka sin livsförståelse i sina vardagserfarenheter på vardagsspråket.

Vi fortsätter dialogen med en runda där envar som vill delar i ett par meningar sin enskilda erfarenhet av att ha haft hopp. För att bli kloka, ja, visa behöver vi livserfarenhet och genom att lyssna till varandras erfarenheter vidgar vi vår förståelse. Med de delade erfarenheterna av hopp har vi etablerat en undrande och undersökande gemenskap för livet och levernet.

Men för att söka levnadsvisdom behöver vi stilla fördjupa vår förståelse. Vi väljer därför en av de delade erfarenheterna av hopp och om berättaren vill så återberättar denne sin episod utförligare. Vi övar oss därefter för livet och levernet genom att samarbeta till utökad förståelse. På livets väg tycks vi ofta förhastat bedöma snarare än att fördjupat beskriva vad vi erfar. I dialogen samarbetar vi istället med att utarbeta en grundlig beskrivning av hopp genom att till exempel efterfråga vad berättaren känner, uppfattar, tänker, gör och vill. På så vis gör vi tillsammans episoden till en minnesvärd berättelse för oss alla.

När vi så har etablerat en gemensam berättelse om hopp söker vi ögonblick i berättelsen där vi menar att hopp särskilt kommer till uttryck. Vi försöker finna nyckelord eller nyckelfraser för aktningen i dessa ögonblick och vi samarbetar om våra enskilda meningar till gemensamma meningar. Med denna vidare förståelse kan vi fråga oss varför det är önskvärt att hysa hopp och hur det bidrar till att leva väl.

Vi avrundar dialogen genom att återvända till tystnaden för att i stillheten summera den vidare livsförståelse som samtalsgemenskapen gett oss. Vi låter envar dela hur denne menar sig fortsättningsvis kunna öva hopp. Vi tackar varandra för samtalsgemenskapen och beger oss ut igen på livets väg.

Dialogledare är Sebastian Rehnman, filosofiprofessor (UiS), filosofisk praktiker (NSFP & SSFP) och existentiell vägledare (SEPT).