Vad är det att vara schysst?

Den schyssta smörgåsskinkan, det schyssta mobilabonnemanget och lastbilförarens schyssta arbetsvillkor gör anspråk på att vara som sig bör. Men vad innebär ”som sig bör” här? Inte bara tycks vi oklara över vad vi menar när vi berömmer människors pålägg, abonnemang eller betingelser, utan oklara också om vi skall stava ”schysst”, ”schyst”, ”sjyst” eller ”juste”. Eventuellt kommer vår villrådighet av att vi lånat in ordet från latinets ”justus,” som betyder rätt, riktig, rättvis och rättfärdig. Men kanske kan vi med härledningen spåra svaret på dialogens spörsmål. Ty oavsett hur vi stavar, så tycks vi använda uttrycket om att förhålla oss rätt till en person: någon gör anspråk på att ha eller erbjuda smörgåsskinka, mobilabonnemang och arbetsvillkor som är rätta. Men ”rätt” i vilken betydelse? Anspråket synes inte gälla tycke och smak, utan en handling eller hållning som gör oss till reko, renhåriga eller rättfärdiga människor. Kanhända hör schyssthet till det utmärkta…