Vad är det att vara andäktig?

På livets väg kan vi vara och bli andäktiga. Kanske stannar vi upp inför kvällshimlen, havsutsikten, fjällvidden, musikstycket, målningen, skulpturen, den älskade, den nyfödde eller den avlidne. Vi tänker, ja, känner på livet som helhet och erfar kanske en frid­full och hög­tidlig sinnesstämning – med eller utan religiösa in­slag. Att så bli vördnadsfulla inför det vördnadsbjudande, tycks viktigt för oss på livets väg. Det förtjänar en dialog!

Andäktighet tycks inte kräva slutledningar eller efterforskningar, utan en förhöjd eller fördjupad uppmärksamhet inför vår existens. Sinnesstämningen tycks involvera förundran, undran, vördnad, glädje eller tacksamhet för livets gåva. Kanske anar vi livets mening eller känner välvilja mot alla. I vilket fall tycks den andäktiga sinnesstämningen eftersträvansvärd. Vår förundran inför det förunderliga och vördnad inför det vördnadsbjudande tycks nämligen genom övning kunna förändra vår karaktär till att söka leva i enlighet med vår mening och värdering av det sanna, sköna och goda.

Vi önskar…